Blonde

Jag är inte den som läser i onödan. Jag vet inte varför egentligen, jag har bara vant mig av med det. Nu har jag svårt att välja en bok istället för datorn, men jag försöker.

T tvingar mig läsa Blonde, en skönlitterär bok vars huvudperson är Marilyn Monroe. Eller en skönlitterär Marilyn Monroe. Många av händelserna i boken har hänt i verkligheten, och många av personerna har funnits i verkligheten, eller... nästan samma händelser och nästan samma personer.

Jag är tveksam till den här genren. En biografi kan man kritisera och ställa till svars, den här skönlitterära irrdokumentära genren är naturligtvis fri att fabricera vad som helst. Det är inte författarna jag kritiserar i första hand utan de läsare som faktiskt tror sig lära sig något om den verkliga person eller tidsperiod som dessa böcker handlar om... eller låtsas handla om... fast de är ju ärliga med att de är skönlitterära så de luras ju inte... men...

Hursomhelst, Blonde är ganska läsvärd. Man kan använda mycket av materialet i den som diskussionsunderlag när man ser de filmer Monroe var med i. Hittills har vi avverkat Don't Bother to Knock och Niagara. Knappt värda tiden de tog att passera på näthinnan, men diskussionerna efteråt blev bättre än jag tror de blivit utan Blonde.