Grattis Västerås!

Med tanke på mitt förra inlägg om service: både T och jag la var för sig märke till på vilket trevligt sätt vi bemöttes i Västerås av folk som jobbade i affärer och på restauranger. Hur kan det komma sig att det är sådan skillnad? Konkurrens trodde T. J framförde igår ungefär samma teori: att Malmö växt så mycket de senaste åren att om man skrämmer bort en kund står det ändå två i kö för att få betala. Vad vet jag?

Helgens familje- och släktträff gick hur som helst smärtfritt. Det var till och med skoj på födelsedagsfesten. Systrars strömlinjeformande kraft resulterade i att jag och syster Es partner var klädda i stort sätt likadant. Eller så var det för att ingen skulle kunna veta vem av oss som trampade värdinnan på tårna/kräktes i flygeln/slogs med den förlorade sonen/flörtade med kusinen eller vad som nu skulle kunnat hända om vi inte varit så otroligt väluppfostrade.

Västerås var nytt för mig. Smått och lugnt kändes det som, men större än de flesta svenska småstäder jag varit i. Några schyssta caféer och det gick att hyra dvd-film efter kl 22 en söndag kväll (Däremot gick det inte att se den på svärföräldrarnas dator...). Träffade dessutom en gammal bekant som jag sist såg när vi kravallade mot Världsbanken i Prag.