Övervakningskameror har inte löst några brott

I den här artikeln säger kommisarie Erik Jeppsson att

Jag har suttit och tittat på filmerna många gånger efter att det har hänt någonting, men det har inte gett någonting

och

Man har inte kunnat komma längre i något ärende på grund av bilderna.

Trots detta är polisen nöjda med kamerorna, och kommunens satsning på att montera övervakningskameror fortskrider. Angående eventuell minskning av antalet anmälda brott som skulle skett just där kamerorna är riktade säger Malmöpolisens tillförordnade chef Jarl Holmström

Det går inte att mäta utan det är mer en känsla att det har gått ner.

Jag hoppas det är fler än jag som ser komiken i det här.

Kameraövervakning i sig löser alltså inga brott. Möjligtvis flyttas brotten utanför kamerans synfält. Så vad är poängen?

Frågan måste sättas i ett större sammanhang, där även övriga former av övervakning och inskränkningar av det som brukar kallas mänskliga rättigheter ingår. Är man beredd att av någon anledning acceptera en sak är steget aldrig långt till nästa. Genom att skapa acceptans för en form av övervakning kan andra ingrepp i de medborgerliga rättigheterna åka snålskjuts i debatten. Genom att med massmedias hjälp spela på folks vardagsrädsla för misshandel och rån får man dom med på att kameraövervaka en hel stadskärna.

Varför är så då många i Sverige positiva till att bli kameraövervakade? Vad är det som gör att befolkningen i ett samhälle som uppfostrats till att anse Orwells 1984 vara en viktig del i samhällsdebatten i nästa mening anser att det inte är ett problem att staten öppnar och läser våra brev?

Det är såklart ett propagandakrig där litteratur som 1984 idag väger lätt jämfört med argument som "Den som har rent mjöl i påsen har inget att vara rädd för."

Skit ni i mitt mjöl säger jag bara.

Men i nattens tysta timmar har jag undrat
vad som händer där tekniken inte ser,
vad som döljer sig i tujaträdets skugga.
Och jag känner oron växa mer och mer.

Blinkar Blå Adolphson & Falk