People skills II

Tja, storbråket som aldrig utlöstes har nu definitivt avvärjts genom att den ena har slutat. Oväntat.

Nu finns det istället en väl sammansvetsad grupp bestående av en man, en kvinna och en manlig chef. Konflikten är nu mellan dessa och övriga i kontorslandskapet, eftersom dessa tre fortsätter vara ohövligt högljudda. Till exempel sätter de sig och har möte en meter från en annan person som sitter och försöker arbeta.

Situationen ger mig helt klart många möjligheter att träna på min aggressionshantering. Jag har nog inte nämnt den innan. Det handlar om mina cykelturer till och från jobbet. Tyvärr har jag lätt att reta upp mig på hur folk beter sig i trafiken. Det leder till att jag kommer fram arg som fan, arg över något som jag inte kan förändra. Det har blivit mycket bättre efter att jag tänkte igenom och tog tag i det här. Lite zen-inställning liksom. Nu kan jag öva på jobbet också. Hela tillvaron blir liksom mer och mer en arena för aggressionshantering. Är det konstigt att verklighetsflykt lockar? Såhär skrev jag i december:

Det finns så många sätt att komma undan att jag knappt hinner med. Det känns lite underligt att behöva prioritera mellan olika fantasivärldar.