11 september 2008

Lyrik

I Bekännelser av Erik Lindorm, utgiven i Stockholm 1922, läser jag följande dikt:

En modern Judas

Du gamle hederlige Judas,
som lät dig silbersiklar bjudas
för att din mästare förråda,
du kunde ej hans spiksår skåda!

I skammen, grämelsen och skräcken
du gick och hängde dig på fläcken.
Jag riktigt ser hur du i gungan
som åt dig själv uträckte tungan.

Det var i tider, hedniskt skumma.
Numer vi äro ej så dumma.
Jag såg en Judas häromdagen
och blev av denna skillnad slagen.

Han gick i päls och bisamkrage
och yvdes av sin stora mage,
såg ohängd ut och fet och präktig
och skulle snart bli stadsfullmäktig.

Inga kommentarer: