Cubicle drama queens

Min kollega som sitter inne på sitt kontor och känner sig ensam tyckte det skulle vara mycket mer "socialt" att få sitta i ett kontorslandskap - som jag gör. Jo, det kan jag intyga.

För några veckor sedan kom det två nya kvinnor och fick arbetsplatser en fem meter från mig. Redan efter ett par dagar började folk klaga på att de pratade oavbrutet - och efter ytterligare några dagar började dom gå till och med mig på nerverna: de var faktiskt aldrig tysta mer än högst 30 sekunder i taget. Om de inte pratade i telefon så berättade de för varandra vad de pratat i telefon om - vilket ju redan alla inom hundra meter visste eftersom de är så högljudda. Jag håller på att få tinnitus eftersom enda sättet att slippa höra på dom är att lyssna på högljudd musik i hörlurar. Till och med då hörs dom mellan låtarna.

Som om inte detta räckte så har de nu börjat gå varandra grymt på nerverna. Dels ger de varandra små jävligt bitchiga kommentarer helt plötsligt - gärna blandat med smicker om hur vackra barn den andra har. Dels retar dom upp sig på småsaker den andre gör eller säger och har oerhört svårt att ens försöka vara ens normalt hövliga mot varandra.

En annan kollega som sitter brevid mig i landskapet har nu slagit vad med mig om att de kommer att ryka ihop "på riktigt" senast på fredag. Jag har sagt snarare tisdag nästa vecka. Egentligen tror jag inte dom någonsin kommer att ryka ihop "på riktigt" - jag tror att de snarare kommer att mala varandra till nervvrak som springer in på toaletten för att gråta och sjukskriver sig för migrän för att slippa sitta en hel arbetsdag brevid den andra.

Fy fan vad hemskt. Man kanske borde gå dit och dra en vits eller nåt för att liva uppstämningen... Eller så kanske man kunde föreslå deras chef att de inte ska sitta brevid varandra.