Grön Öl

Berliner weisse mit schuss heter öl med waldmeistersirap. Sånt har dom här i berlin. Det är för sött. Men det är bra att vara här.

I krig och kärlek...

Från en artikel i DN idag:

Den amerikanska arméledningen anklagas av två tidigare soldater för att sprida falska uppgifter och rena lögner för att i propagandasyfte skapa krigshjältar.

Är det sant?

/sarkasm.

Jag kan inte känna mer än "vad fan trodde ni?" när jag läser sådant, men jag inser också att det är lite orättvist. Eller är det? Folk i vuxen ålder blir ju fortfarande upprörda när de plötsligt upptäcker att folk i maktposition utnyttjar sin makt för personlig vinning.

När jag var i nedre tonåren blev jag vittne till en bilolycka. Jag satt efteråt i polisens minibuss och lämnade mitt vittnesmål. Dagen efter stod det i Sydsvenska Dagbladet att det inte fanns några vittnen till olyckan. Jag satt för fan och höll i snubbens hand när han dog. Hursomhelst tänkte jag en del på det att antingen polisen eller tidningen ljugit. Jag tänkte att de måste haft en anledning till det. Men i så fall kunde de ju ha anledning att ljuga även om andra saker.

Som politisk aktivist blev det hela lite tydligare. Tyvärr blev det också tydligare hur bra det fungerar att skapa eller förvrida nyheter. Som J sa en gång på 80-talet angående en nyhetsrapport från Kurdistan: "När man läser om en händelse i de kurdiska bergen kan man bara vara säker på en enda sak - att det kanske har hänt något där."

Men vi skapar ju vår världsbild utifrån vad vi ser av världen, och om det som rapporteras i media är det vi ser så blir vår världsbild ju - föga förvånande - därefter.

Och mediakritik? Det är något som barn ska få lära sig i skolan. Av samma lärare som anser att dagstidningar är neutrala och objektiva faktakällor, som är människor precis som vi andra.

Pearl the Landlord

Video and Code Provided by WhoIsTheMonkey.com

Torsdag igen

Gårdagens goda nyhet: skräddaren lyckades riktigt bra med att laga min tunna jacka som gått sönder i en söm.

Grattis till mig själv.

Helgen vecka 15

Helgen blev bra, som tur är. Eller skicklighet. Öl med ny bekantskap på Lilla Torg, cykeltur till Alnarpsparken, uteservering i Köpenhamn.

Till och med söndagens bakfylla var bra.

Skurup

I min desperata jakt på något att göra imorgon läser jag på Skånetrafikens turistinformation om Skurup att "Sveriges sydligaste skidbacke fanns under 80- och 90-talen i Skurup".

Öken

Påsken var en katastrof, och nu finns det inget att göra på jobbet förrän på måndag. Jag har försökt hitta någon billig helgresa men lyckades inte. Jävla ilandsproblem.

Dagens fråga

Är det någon som kan förklara för mig varför jag ska kryptera mitt trådlösa nätverk?

Om jag är på jobbet, vad gör det då mig om någon annan surfar på min bandbredd där hemma, som jag ändå inte använder? Finns det andra saker som kan hända?

Dagens tips

T tipsade mig om att tömma påsarna med återvinningsmaterial ofta, så att de inte svämmar över under vasken. "Det blir lättare så" sa hon. Och det stämde.

V tipsade mig om att ha allt återvinningsmaterial i en enda påse, så att det inte blir så mycket under vasken. "Det blir lättare så" sa han. Och det stämde.

Nu har jag det rätt bra som har en nästan komplett återvinningsstation i trapphuset, men ändå - det är som med att gå och träna - min självdisciplin är inte på topp, så alla tips och trix och knuffar hjälper.

Åt helvete med er!

General asshats
Circle I Limbo

Barnvagnsfascister
Circle II Whirling in a Dark & Stormy Wind

Åke Green
Circle III Mud, Rain, Cold, Hail & Snow

Scientologists
Circle IV Rolling Weights

Fredrik Reinfeldt
Circle V Stuck in Mud, Mangled

River Styx

Kristdemokrater
Circle VI Buried for Eternity

River Phlegyas

George Bush
Circle VII Burning Sands

Astrid Lindgren
Circle IIX Immersed in Excrement

The Pope
Circle IX Frozen in Ice

Design your own hell

Hål i huvudet

När jag skulle gå till jobbet i morse fanns det plötsligt ett tre fyra centimeter långt hack i min panna, djupt nog att svida när jag petade och med en begynnande sårskorpa och knallröda irriterade kanter. Jag sov själv och minns inga konstiga drömmar, så vad är det som skär i mig?

Jag tog en bild men ser nu att det knappt syns där. Ni skulle bara veta.



Vem eller vad det än var så tack så jävla mycket för ett rött streck i pannan. Som om jag inte var UFO nog på kontoret.

Kom igen nu!

A skickade den här roliga väginstruktionen från Google Maps: Californien till Stockholm. Det är punkt 33 som är det roliga.

Hon hittade den här.

Dance monkeys, dance!

Jag såg den här.

Osolidariskt

Här försöker man hålla andan uppe genom att leta upp en svartklubb, och så är stället stängt? Då hade vi redan varit och tittat på kön till Brogatan, hur tragiskt är inte det?

Nåväl, jag kanske är lite mindre bakis idag än om svartklubbsinnehavarna skött sitt jobb.

Dagens vårsol har firats med toalettskurning och inköp av nytt duschdraperi. Jag var inne om och letade sådana på Åhlens och sprang på mina föräldrar. Jag försökte komma undan men var tvungen att säga ett snabbt "hej, jag ringer imorgon". De såg pigga och glada ut.

Min panna var täckt av folkskygghetens svett. På Hemtex lyckades någon som skulle ställt sig efter mig i kön ställa sig på andra sidan och liksom skapa en parallell, konkurrerande kö... min panik växte. Jag hade för mycket kläder på mig och började svettas ännu mer. Slog in fel kreditkortskod. Men alla var mycket hövliga och leende.

Tommy och Annika backstage

Den här bilden påminde mig om en kommentar till det här inlägget.

...och igen...

DN skriver i sin nätupplaga idag:



Jag måste säga att det där "igen" låter lustigt i mina öron. Som en kvällstidning i sommartorka.

Vem behöver droger?

Jag drömde att jag hade två små insekter som husdjur. Den ena såg ut som en stor skalbagge, eller kanske nyckelpiga, med silvrigt gnistrande skal, kanske tre, fyra centimeter lång. Den andra var knallgul, av något suddigumms- eller tvättsvampsliknande material, hade massor av små sprattlande ben och bodde i ett skal av något slag som den släppte när jag försökte fånga den. Jag fick trycka på det igen - jag tänkte att den nog helst ville ha sitt skal på.

Drömmen utspelades på resande fot, som vanligt, och det var ganska besvärligt att ha hand om de små liven. Jag visste inte hur jag skulle förvara dom. Antagligen hade jag precis skaffat dom, eller om det var så att de skaffat mig. Vid något tillfälle försvann de till min förtvivlan in under kylskåpet och ut i det stora okända svarta hål som finns bakom väggen i hus. Jag kunde höra dom då och då, och plötsligt kom de springande tillbaks in i lägenheten. Det såg ut som om de lekte tafatt.

Så småningom överskuggades insektslekandet av den där konsttjuvande hotellarbetaren som försökte utpressa mig att köpa tillbaks ett grafiskt blad av en irländsk konstnär som han snott ur min packning. Jag tror jag reste vidare och sket i honom, men jag minns inte.

God was drunk when he made me
And that's why I'm so crazy.

God was drunk when he made me Jim White

Is that all there is?

Let's brake out the booze and have a ball!

Bloggkarta

Jag har placerat min blogg i
Malmö på bloggkartan.se.

Bra va?

Demo för Ungdomshuset

Imorgon lördag eftermiddag kan vi som klippt oss och skaffat jobb avsluta shoppingrundan i Köpenhamn med att visa vår solidaritet med kidsen:



...och allvarligt talat i förlängningen med alla som inte ställer upp på det här samhällets värderingar.

Personligen har jag väl endast en kort period dragits till den dräggstämning som ofta rådde på just Ungdomshuset även om jag var där och drack nån öl ibland i samband med något politiskt evenemang, men de bakomliggande idéerna har jag alltid ställt upp på.

Att Ungdomshuset röjts och rivits är för mig ett symptom. För kidsen var det mer än så.

Armageddon...

...är nära. Hade jag varit där hade jag svimmat av skräck.

Damien Rice: Woman Like A Man

I need a piss
Wanna hate
Fuck it up
Come

Aaaaaahhhh en banaaaaaaaan!

Detta var något av det roligaste jag sett på ett tag: Bananen, ateistens mardröm!

Hemma

Äsch, batteriet tog slut i telefonen och de hade ingen riktig elektricitet på hotellet, bara någon slags dockhus-kontakter.

Southampton verkar vara ett rätt trist ställe faktiskt. Vi frågade några invånare "Vad tycker ni vi ska göra här i Southampton?" och dom kunde inte heller komma på någonting.

På vägen tillbaks till Heathrow körde vi om Brighton som verkade mycket trevligare vid en första kort anblick. Så då fick vi parkeringsböter...

Jag ser nu också att jag inte nämnt att två timmar efter att tjejen på hyrbilsstället frågade "Vill ni ha heltäckande försäkring?" och jag svarade "Nej!" blev vi påkörda bakifrån av Mrs Nigel med man (Nigel). Även om det var deras fel antar jag att jag aldrig kommer att få tillbaks den ganska stora deponerade självrisken.

Hursomhelst blev det en lagom bisarr resa med allt från Stonehengebesök över trafikolycka till månförmörkelse och årets första uteservering.

Söndag

Bakfylleångest, baked beans och elton john. Grannarna ovanpå knullar så tapeterna lossnar i vårt rum. Det regnar. Vi har inga huvudvärkstabletter.

Var

...är jag nu...

Svartklubb..,

...i southampton

Vi

Frukost

Eww. Förresten upptäckte vi precis att klockan är en timme efter här, vilket förklarar en del konstiga svar vi fått på en del av våra frågor som vi nu förstår måste fått oss att framstå som galningar.

Matbur

Suddig bild, men i trappan på hotellet finns denna inhängnade matplats. Varför?

Hotellinredning

Nu ska vi se, var skulle denna tavla passa bra?

Varför inte?

Jag åker till Southampton över helgen. Varför inte? Wikipedia har fyra punkter under "kultur i Southampton": en lista över pubar, en annan lista över pubar, the gay community och the Polish community.

Oemotståndligt.

The Gift

Jippii, ännu en film med de där framzappad på TV1 som av en slump: The Gift.




Det verkar väl inte direkt vara en höjdarfilm, men de gör den åtminstone inte sämre.

Slutet av februari

När jag kom hem från filmkvällen på jobbet igår kom jag samtidigt som en kille som bor i den andra trappen. Vi hälsade, parkerade våra cyklar och gick till våra trappuppgångar. När jag hämtade min cykel i morse kom han ut på gården och hämtade sin cykel. "Vi slutar och börjar tydligen samtidigt" sa han. "Ja", skrattade jag och kommenterade vädret. När vi kommit ut ur porten och klättrade upp på våra cyklar sa jag "Vi ses ikväll då", varpå han skrattade och svarade "Ja, ha det så bra idag."

Det var skoj. Som om vi brydde oss om varandra.

Helgöl

I fredags var jag och drack några öl på Tempo med S med sällskap. Det var ett tag sen jag var där. Å var också där och frågade hur det var. Jag svarade att om det passade bäst så var det bra. Det är ju inte alltid man vill höra folks skit när man bara frågar hur det är i förbigående, men jag hade inte haft något emot att prata lite allvar med henne en stund.

Hon sa senare att hon räknade mig till en av "the happy people"... tja, jag förstår henne, och det var ganska skoj att höra. Det innebär att min taktik fungerade då för några år sen när jag först träffade henne: beter man sig på ett glatt och skoj sätt blir folk glada och skojiga och glada och skojiga människor smittar av sig så att man till slut själv blir åtminstone mer glad och skojig än man var när man bara betedde sig så.

Men det var en trevlig kväll. När S gått hem gick jag inte mycket senare, och försökte intala mig att det var för att jag var duktig som inte drack "för mycket" öl.

I lördags upptäckte jag att jag glömt visakortet i baren, så jag var så illa tvungen att traska dit framåt kvällen när de öppnat. Hon som jobbade har jag träffat via Ts syster Ks kollektiv och hon passade på att håna mig lite lagom för antalet öl (men det var ju även åt andra) men mildrade min skam genom att påpeka att jag inte var den enda som glömt kvar sitt kort.

I'm an asshole

Which Twin Peaks Character Are You?

You are Leo Johnson! I hope you are little less wife-beater in real life. You are getting in big troubles because you have a wrong kind of friends. Stop giving hard times to your pretty wife Shelley. You have curtain charisma, but not for long if you dont change youre style. Take this quiz! Quizilla | Join | Make A Quiz | More Quizzes | Grab Code

Masochism

Jag var på ett gympapass på Friskis och svettis igår, för första gången på... tja, många år. Idag kan jag knappt gå, det känns som om alla senor kring vänster armbåge är på väg att lossna och jag kan knappt ta av och på en tröja.

Gött.

Jag köpte ett tiokort och lyckas jag använda upp det i år är jag nöjd med min prestation.

Måndag igen

Det är rätt mycket cykelväg mellan hemma och jobbet. På ett smalt ställer finns det en återvinningsstation. Imorse var sopbilen där som tömmer containrarna och då blev det så trångt att man fick ta sig upp på trottoaren och cykla förbi där. En stackars tjej som cyklade före mig trillade omkull när hon skulle ta sig uppför trottoarkanten. Sådär långsamt och odramatiskt, lite uppgivet. Jag frågade om det gick bra, och hon låg där och tittade upp och svarade att jo, det gick bra.

Själv märkte jag i trapphuset att den där sömmen längs dragkedjan i jackan fastnat i blixtlåset (vad heter den där delen man drar i?). Jag struntade i det och drog på. När jag kom fram och skulle ta fram kodkortet för att låsa upp ytterdörren till jobbet kunde jag inte dra ner dragkedjan. Först försökte jag stoppa ner handen genom halsen, men det gick inte - men det såg nog roligt ut. Sen upptäckte jag att det gick bra att dra igen blixtlåset ännu mer, vilket skapade lite panikkänslor och hade jag varit mer nervöst lagd än jag är hade jag säkert fått kvävningskänslor. Jag började slita åt andra hållet, och då lossnade det lilla handtaget...

Jag ringde istället på och blev insläppt och låtsades som inget tills jag kom in på mitt kontor och kunde börja lirka. Det gick ändå inte förrän jag gick in och tog hjälp av spegeln på toaletten.

Ny mardröm

Jag drömde inatt att Ts kompis L hyrde en soffa att sova på hemma hos mina föräldrar. Jag försökte prata med min far men han var vimsig och ömklig. Det var något han ville, vara välvilligt inställd i allmänhet verkade det som, men det blev bara fel. Jag kände skuld och önskade att T kunde socialisera med mina föräldrar en stund, men det ville hon inte.

När jag vaknade vid halv fem kunde jag inte somna om.

Dagens två sämsta idéer

1. Höll på att gå till jobbet med gylfen öppen, orakad och med torkad tandkräm i mungipan. Kom på mig i trapphuset när jag tänkte "Nä vänta, var är jag nu igen?".

2. Tänkte att vantar är onödigt - de tar så stor plats i jackfickorna. Fy fan vad jag frös om händerna i haglet på vägen hem.

Jenny Holzer

Igår tänkte jag att "jag måste ta mig ut ur lägenheten", och dessutom var det väldigt soligt och fint. Bilen startade inte, så jag tog tåget till Lund.

Väl där gick jag till Skissernas Museum. Det var väl enda stället jag kunde komma på. På vägen dit såg jag på en affisch att där var en Jenny Holzer-utställning, vilket gjorde mig om inte glad så åtminstone lite mer engagerad. När jag i slutet på åttiotalet jobbade "i konstbranchen" och var på konstmässa i någon stor europeisk stad - jag har glömt var - var hon en av få friska fläktar. Redan då var hon däremot för stor för att det skulle vara lönt att kontakta henne för en utställning i ett litet Malmögalleri. Så jag köpte en bok som stått i mina olika bokhyllor sedan dess.



Konceptkonst är kanske inte så skoj alltid, men som sagt - sammanhanget var en gigantisk konstmässa där hon var en av de som märktes. Naturligtvis var Barbara Kruger en annan som märktes.



Jag tyckte väl egentligen mest utställningen var ett helt ok tidsfördriv - vilket var precis vad jag behövde. Efteråt gick jag upp och ner för gatorna i Lund och mindes då och då något lite från åren jag bodde där. Kinarestaurangen där jag åt med Mi och R. Fiket där jag försökte prata med Ma. Sådana saker. Det slog mig hur lite jag förändrats i vissa avseenden. Jag blev hungrig men fick nojja för att fika själv. Det kändes också som då. Det var otroligt mycket folk överallt, de verkade shoppa. Jag tänkte det skulle finnas glasögonbågar till mig som inte finns i Malmö - vilken idiot-idé tycker jag nu - men hittade inga.

På tåget tillbaks ringde M som ville ta en öl. Det var på tiden. Trots min kemiska bakfylleångest idag mår jag mycket bättre.

Idag kommer det hit några andra nördar för att spela spel - det känns också bra. Det blir nog Junta som ju kom i ny utgåva för några år sedan.

ET phone home

Jag vet att det inte är en jättebra idé att skriva när man inte är nykter. Men ändå.

Jag kommer hem en kväll efter några öl på stan med en kompis och brakar ner framför datorn. I ett försök att upprätthålla nån slags kontakt med det andra skulle kalla verkligheten bläddrar jag till dn.se. Där möts jag av den chockerande huvudnyheten: "Tommy och Anna vidare".

Jag är för uppgiven för att gråta och för ledsen för att skratta.

They think everything's fine...

...they wake up the next day and they're on fire.

Limbo

Det här måste vara den tråkigaste fredagen på hela veckan... jag är så uttråkad att det känns meningslöst att dricka kaffe.

Finkänsligt

Nu när VDn är på besök är det någon som plastat in Aftonbladets artikel Är din chef psykopat och ställt ut på hyllan utanför lunchrummet.

Badsemester i helvetet

Jag drömde inatt att jag fortfarande var ihop med mitt förra ex, även om vi båda egentligen visste att det var slut. Vi skulle på en badsemester, och höll masken. Jag trodde flera gånger att jag tagit fel på avresetiden och missat flyget. Jag var hur som helst sen och stressad, och packade snabbt, väl vetande att jag skulle packa helt fel. Hela tiden med en känsla av att hela resan skulle bli en övning i att låtsas att allt var bra.

Torglampa

Den här lampan som jag såg på Stortorget kan gott få stå kvar för min del - den är skoj.

Lyx

Det är nog "Nötmix Standard" man ska ta om man inte vill ha spår av nötter i den.

Akuten

Tja, här sitter jag med tub i handen och röntgade lungor. Det blir eventuellt ekg också. T sover i stolen här i undersökningsrummet. Jag fick så jävla ont i bröstkorgen att jag knappt kunde andas. Säkert inget allvarligt.

Move along, citizen! Nothing to see here.

Läste det här i dagstidningarna idag.

Ja de där utlänningarna kan man ju inte ha här, så det är väl bra om polisen kontrollerar id-handlingar för samtliga i bilen när de ändå sätter upp vägspärrar för att kontrollera nykterheten på vägarna. För det är ju såklart därför de satte upp vägspärren.

Det vet man ju hur onda de där människosmugglarna är. Så det är ju bra att de letar efter flyktingar som inte har uppehållstillstånd. Så att de kan skickas tillbaks. För att de som organiserat deras resa hit och tjänat pengar på det är onda. Och det förstår ju vem som helst att om man betalat så mycket för att få sitta i en container med risk att kvävas eller en överfylld fiskebåt med risk att drunkna så är man inte en riktig flykting, så vi som röstat fram sossar eller högerpartier behöver inte ha dåligt samvete när piketstyrkan griper dom och skickar tillbaks dom till det där landet med det konstiga namnet.

Och om de kontrollerar min legitimation där jag sitter i baksätet vet jag ju att det är för att de inte alltid kan avgöra om jag är svensk eller utlänning. Men om jag har rent mjöl i påsen, eller kanske menar jag vita gener i pungen, har jag ju inget att oroa mig för eller hur?

Ja, det är så jag tänker, med sarkasm i tonfallet, när jag läser om det övervakningssamhälle de flesta i Sverige applåderar fram. Trist nog fungerar inte ironi när de flesta faktiskt inte uppfattar ironin utan iställer ser hållbara argument.

Men jag anstränger mig för att inte luras. Jag är inte så säker på att opinionen är så vidrig som massmedia påstår. Jag måste tänka så för annars kommer jag att bli bitter och förakta folk i allmänhet på riktigt. Och det låter jävligt trist.

Men faktum kvarstår. Hur gärna lärare, kvällspress, populärhistoriker eller amatörpsykologer än vill få Tredje Riket att vara en ensam galnings verk så röstade en tredjedel av de röstberättigade i Tyskland på den där snubbens parti (och stödet var stort även bland svenskar). Och även om det fanns ett stort och aktivt motstånd från olika håll så struntade de allra flesta i att detta motstånd tystades med våld och repression - de hade inte dagens teknik utan använde lite mer uppenbart brutala metoder än vad som är nödvändigt idag.

Så ja, jag tycker mig ha rätt att vara orolig för utvecklingen.

Ja se det snöar...

...utanför fönstret och på bildskärmen.

Jag greps av panik igår när min rymdstation plötsligt såg ut som en blandning mellan en syratripp och en Lovecraft-mardröm...



...och Hitman såg ut som om han muterats och fått långa klor istället för armar.

Jag rotade runt inne i datorn - dammsög, putsade med tryckluft på burk och plockade ut grafikkortet och kontrollerade fläkt och kablar. Sen laddade jag hem nya drivrutiner och installerade dom. Inget hjälpte. Jag hittade fram mina leveranspapper och hittade en kod på baksidan av datorn som jag matade in på Dells supportsida. Då visar det sig att jag har 60 dagar kvar på support och garanti.

I morse ringde jag och efter några minuters genomgång erbjöd de mig ett nytt grafikkort. Det kommer i dagarna. Tills dess får jag väl hänga i RL.

Fast Hitman med klor fungerar faktiskt.

Utanför snöar det som fan, men det ser ut som sådana där stora klibbiga flingor som lägger sig och täcker marken men smälter bort nästan genast.

Freddy

Inatt drömde jag för första gången på tjugo år om min bror som dog när han var femton och jag arton.

Han var mycket friskare, han gick på kryckor men såg bra ut och kom precis från ett besök hos sin flickvän. Jag tror hon hette Rebecka eller Jenny. Vi pratade om det som jag kanske inbillar mig att man skulle ha pratat om sådant med en bror.

Vi skulle åka till Rom (tror jag) han och jag. Jag funderade en del på hur jag skulle klara att ta hand om honom själv, men under resesekvenserna i drömmen var han alltid på något sätt redan framme vid nästa hållpunkt. Istället var mitt resesällskap L och hennes man från Berlin.

Som vanligt var platserna och hotellen i drömmen samma som alltid.

Vilken filmgenre är ditt liv?

The Movie Of Your Life Is A Cult Classic

Quirky, offbeat, and even a little campy - your life appeals to a select few. But if someone's obsessed with you, look out! Your fans are downright freaky. Your best movie matches: Office Space, Showgirls, The Big Lebowski

If Your Life Was a Movie, What Genre Would It Be?

Tjugo frågor

Det här var skoj: tjugo frågor på nätet. Men det är du som tänker och programmet som gissar vad du tänker på.

Och det gissar kusligt bra...

Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om beteendeanalystricks. Jag är fruktansvärt fascinerad av dom men vet inte riktigt varför. Är det av samma skäl som andra är fascinerade av seriemördare eller övernaturliga fenomen (vilka skäl är det)? Är det för att deras resultat ofta är en smocka i nyllet på alla "jag är unik"-människor (dvs nästan alla)? Jag tycker hur som helst att det är intressant att våra tankar och våra handlingar är så lätta att kvantifiera och att undantagen från mönstren är så få.

Sjukast hittills?

Den här notisen i Sydsvenskan är nog det sjukaste uttrycket hittills av liberalernas glädje över ännu ett verkställt dödsstraff. Naturligtvis kan endast en representant för en mördarregim känna medmänsklighet med Saddam Hussein.

Men mest deprimerande är hur vanligtvis sansade människor klappar i händerna. Jag antar att de känner lättnad över att inte längre behöva hantera problemet Saddam Hussein längre.

Trist också att detta* blir första intrycket av den nye FN-chefen Ban Ki-Moon som nu verkar sakna Kofi Annans goda sidor.

* Att han inte tog avstånd från dödsstraff, alltså.

Nyårshelgen

För min del sattes tonen för nyårskvällen nog redan på fredagen. Jag och M träffade Lu från Berlin och Li som nu bor i London men är här för att jobba som akrobat i Vinterland, och några av Lis akrobatkollegor. Det var skoj, vi blev lite fulla och några av oss fortsatte natten på stödfest på Aktivitetshuset. Där fanns det några gamla bekanta som det var skoj att säga hej till, och det var skoj att dansa lite (eller åtminstone vingla omkring lite), lyssna på musiken som Slacker spelade och snacka skit i största allmänhet.

Det blev så småningom väldigt sent - tror jag var hemma vid halv fem. Den kvällens äventyr kändes fortfarande på nyårsafton. Berlin- och Londongängen kom hem till mig ganska sent (efter att deras barn lagts/fått barnvakter) och vi satt och smååt* lite godsaker och drack lite öl och vin. Vid tolv gick vi några meter mot Möllevångstorget men var inte fulla nog att tränga oss in i krutröken, utan höll oss på ett halvt kvarters avstånd. Det var ok ändå. Vi tittade på fyrverkerier, önskade varandra gott nytt år, mottog sms-hälsningar från frånvarande bekanta och strosade sedan hem igen. Jag kände mig ensam som vanligt. Väl tillbaks blev alla ännu tröttare - troligen när vi förstod att vi lyckats orka hålla oss vakna till tolvslaget - och så småningom strosade folk iväg.

Så: helt ok. Trevligt att träffa lite nytt folk, trevligt att träffa gamla vänner och trevligt att de ville komma hem till mig och sitta i min soffa så att det kändes som att jag fanns.

Lu föreslog en återupprepning av Berlin-besöket till 1 maj. Det låter som en bra idé.

* "Smååt" låter rätt att säga men ser helt galet ut att skriva.

Frågeformulär om bloggande

Charlotte bad mig svara på dessa frågor:

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan 10 maj 2005.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Å ena sidan tjejer i 25-årsåldern med foton på "dagens outfit"/39-åriga män med ointressanta dagboksanteckningar, å andra sidan diverse rättshaverister med långa enstyckesinlägg om någon sakfråga de är engagerade i och å tredje sidan diverse kändisar från olika brancher - politik, nöje, kultur - som funnit ännu ett sätt att marknadsföra sig.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Minns ärligt talat inte, men Sandra Gustafssons var en av de första jag fastnade för när jag började bläddra mer aktivt bland bloggar.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Inget speciellt. Det är dagboksanteckningar. Lite trevande kanske.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Kanske fem stycken. Från dom brukar jag bloggsurfa omkring lite planlöst.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Dagboksbloggarna utgör minst hälften.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
De senaste månaderna har den här tonårstjejen beskrivit en arbetsplatsförälskelse på ett sätt som fått mig att minnas egna förälskelser. Jag tror inte hon och jag har speciellt mycket gemensamt.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Kan inte komma på någon. Det finns säkert massor, men jag har missat dom.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Ingen aning, jag har inte frågat.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ingen aning, jag har inte frågat.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är nog ungefär lika privat i bloggen som jag är i andra sammanhang. Jag gör inget som får mig att känna mig utlämnad på ett obehagligt sätt.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Sådant jag inte pratar om, och sådant jag bara pratar om med vissa människor. Jag kanske hade skrivit om sådant om jag varit mer anonym.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
I stor utsträckning. Jag blir glad när folk kommenterar något, eller om jag ens märker att det finns någon som återvänder. Jag ser bloggandet som en social aktivitet och beter mig och reagerar ungefär som jag gör i andra sociala sammanhang. Även annars är det trevligt om någon pratar med en och inte ignorerar en.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja, den person som visas upp i bloggen. Det är väl antagligen endast några få sidor av den personen som skriver, och kanske ibland till och med en helt annan person. Jag tror däremot man skapar sig en bild av författaren (utifrån mycket bristfällig information), åtminstone om bloggen är av personlig dagbokstyp.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej, jag har inte träffat någon.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Säkert. Om det låter nonchalant så är det inte så illa menat, jag menar bara att precis som i andra sociala sammanhang finns det säkert bloggare som orsakar sig själv och/eller andra skada via sin blogg.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Jag får inte så många kommentarer och de jag fått som varit kritiska på något sätt har varit ganska fåniga, så nej. Jag är nog inte heller så känslig.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Troligen inte i min egen, då hade jag nog raderat det, och om jag gjort det i andras har jag varit full och glömt det sen. Däremot kanske jag ibland ångrat att jag inte lyckats uttrycka mig bättre.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Som social aktivitet blir det frustrerande att inse att man faktiskt bara inbillar sig att man lär känna folk. Jag vill inte heller falla in i någon bloggsubkultur som tar sig själv på allvar.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Jag har för vana att tröttna på saker jag tidigare lagt tid på, så det lär väl hända här också. Jag kan däremot tänka mig att bloggkulturen får nya former och att jag provar något nytt.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det beror på vad man menar med "bloggarna". Det är ju knappast en homogen grupp på väg åt samma håll. Redan idag uppmärksammas ju kändisars och andras bloggar så svaret är väl "delvis ja".

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Det är en hjälp för mig att minnas mig själv och händelser i mitt liv - en helt normal dagboksfunktion alltså. Det är en kanal att skrika i om det är något svineri jag reagerar extra starkt på. Det är en social aktivitet.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag tycker jag har börjat förstå mer om vilka sociala funktioner bloggandet kan ha. Jag har fått ta del av personliga erfarenheter och åsikter som jag kanske missat annars.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Nej. Jag tycker inte frågorna är speciellt intressanta och svarade själv bara på detta för att någon bad mig. Jag vill inte peka på någon. Jag har sett sådana här frågelistor förr och tycker inte så mycket om dom.

Efterlysning

På konsum...

2006

För några år sedan frågade en kille vilka som varit de fem bästa och fem sämsta sakerna under året. Så här är de för i år. Det är svårt nog att komma på så de är inte listade i någon speciell ordning.

Bra:
Rom i februari med T. Sällskapet var det bästa.
Berlin i maj. Skoj att se igen.
T överhuvudtaget. Vardagen, festerna, Göteborgsresan, TV-tittandet.
Klimatet. Skönt att det blivit varmare.
Lyckad självterapi. Underbart att inte längre vara andfådd av ilska när jag kommer fram till jobbet, och att inte oreflekterat brusa upp och bli otrevlig när jag är full.

Dåligt:
Nyårsdagen. Ännu en fylla som slutade med ilska och ångest.
Familj och släkt. Så mycket obegriplig historia, ångest, outtalade krav och frustration.
Nedrasande hyllor. Men de kom upp till sist.
Vänner och potentiella sådana som försvunnit. Ibland mitt fel, ibland andras.
Valresultatet. Tja, var tvungen att ha en femte. Mer på listan för vad det säger om folk än för de praktiska försämringarna för mig och andra.

Måste säga att listorna känns lite krystade. Jag tänkte att det skulle vara bra att tänka igenom året och liksom summera för sig själv, och det kanske det är, men ok. Det får duga.

Gott nytt år!

Rare Exports

Den grymma sanningen i all sin nakenhet...

Gerhard Behrend död

Jag läser på Charlottes blogg att Gerhard Behrend - en av skaparna av John Blund - dött. John Blund var en stor favorit när jag var liten. Det var Lennart Svan som var hans röst: "Hejsan alla barn, och Lennart Svan!"

Jag har alltid haft kvar min lilla uppdragbara speldosa med signaturmelodin ("Titta, kom och titta!") och i ett av alla försök att förstå mig själv köpte jag alla John Blund-dockor jag fick syn på. Nu känns det som om jag skulle kunna bygga mitt eget John Blund-tempel.

Hejhej människor

Jag kom ur lägenheten och gick på middag hos V och A. Jag har aldrig känt mig speciellt bekväm i det där middagsbjudningskonceptet men med åldern känns det som om det också förlorar sina skarpa kanter och blir lite sådär grådaskigt som all annan aktivitet. Det var trevligt, missförstå mig inte, det var just det som var poängen. Alla gick hem ganska tidigt och jag också, men jag minns inte vad jag gjorde när jag kom hem. Jag tror jag läste lite. Ja, och jag läste lite i morse också.

"Var på" "jobbet" idag och "förhandlade" "lite" inför nästa "kontraktsperiod". *vinkar* Sen försökte jag fika med V men det var inte så lätt med alla kids som inte visar oss vuxna någon som helst hänsyn. Vi hittade lite utrymme på ett sånt ställe där alla är unga välklädda småbarnsföräldrar och det sitter inramade kaffebryggardiplom på väggarna. Hahaha.



Jag gick in på Clas Ohlson för att köpa skruvar att fästa cykelkorgen med, men kom ut med hörlurar till iPoden som morsan inte längre ville ha och skruvar till vägglampan som ska upp imorgon. Cykelkorgen glömde jag...

Imorgon ska jag på nån skateboardgrej som M ville se. Jag skiter väl i skatekulturen men byggnaden sägs vara speciell. På kvällen öl med L som är på besök från Berlin. Kanske det blir stödfest för Ungdomshuset på Aktivitetshuset eller kanske det blir snygga drinkar på snobbig bar. Vi får se.

Nu ska jag se första avsnittet av Dexter som S tjatat om.

Ide

Nu är det över två dygn sedan jag sist var utanför lägenheten och pratade med någon. Det blir så ibland. Imorgon kanske jag borde gå till jobbet ett tag. Tror inte där är mycket att göra, så jag kanske struntar i det. Fast jag borde nog. På kvällen är jag bjuden på soppkök hos en kompis och jag känner att jag skulle kunna komma att försöka snirkla mig ur det också fast jag inte borde.

Fick en filt i julklapp. Jag gillar den, den är snygg och mysig. Man kan lägga den över sig. Sånt är bra. Jag fick också första numret av en ny tidskrift - Slut. Jag har inte hunnit med så mycket än (ha!) men det jag läst var intressant.

Jag läser också Tala om klass eftersom det är första boken i en läsecirkel jag blivit inbjuden att vara med i. Jag tror läsecirkel är bra för mig, jag behöver någon som knuffar på. Ungefär som med badmintonspelandet (där undvek jag frågan om huruvida ordet badmintonet går att använda) - hade det inte stått nån jävel där och blivit lidande av att jag inte kom skulle jag strunta i det mycket oftare. Jag har inte "hunnit" läsa så mycket i den heller men den verkar snabbläst.

I bokhyllan står några spel som är så komplicerade att det aldrig blir av att spela dom - dels för att man ofta ska vara fem sex personer och dels för att de ofta tar för lång tid att spela och det är svårt att få så många av mina bekanta att sitta och spela ett spel samtidigt under så lång tid. Men en del av dom kan man spela själv, så det har jag passat på att göra. Skoj. Romarriket föll ganska snart eftersom vi i eliten slösade bort samhällets resurser på mutor till varandras senatorer, men för min amerikanska insatsstyrka i Stilla Havet går det bättre.

emiliana torrini - dead things

Mätt

Familjedelen av julafton är nu avklarad. Återstår sovandet och sedan ölandet.

Far, mor och faster i sex timmar klarar jag av men det är ändå skönt att komma hem igen.

Hur Kafka är din arbetsplats?

Så jag gjorde en test ni kan göra för att kolla. Här är mitt resultat:

Your workplace is 75% Kafka!

 

Your boss (if there is one) is an insect. Isn't it interesting that there's names being mentioned - people nobody's ever seen - who seem to control most of the company.

Hur Kafka är din arbetsplats?
Quiz Created on GoToQuiz

Narcissistic histrionic? Moi?!? Fuck off!

Personality Disorder Test Results Paranoid |||||||||| 38% Schizoid |||||||||||| 46% Schizotypal |||||||||| 34% Antisocial |||||||||||| 46% Borderline |||||||||||| 50% Histrionic |||||||||||| 50% Narcissistic |||||||||||||| 54% Avoidant |||||||||||| 46% Dependent |||||||||||| 42% Obsessive-Compulsive |||||||||||| 42%

Take Free Personality Disorder Test
personality tests by similarminds.com

Blonde

Jag är inte den som läser i onödan. Jag vet inte varför egentligen, jag har bara vant mig av med det. Nu har jag svårt att välja en bok istället för datorn, men jag försöker.

T tvingar mig läsa Blonde, en skönlitterär bok vars huvudperson är Marilyn Monroe. Eller en skönlitterär Marilyn Monroe. Många av händelserna i boken har hänt i verkligheten, och många av personerna har funnits i verkligheten, eller... nästan samma händelser och nästan samma personer.

Jag är tveksam till den här genren. En biografi kan man kritisera och ställa till svars, den här skönlitterära irrdokumentära genren är naturligtvis fri att fabricera vad som helst. Det är inte författarna jag kritiserar i första hand utan de läsare som faktiskt tror sig lära sig något om den verkliga person eller tidsperiod som dessa böcker handlar om... eller låtsas handla om... fast de är ju ärliga med att de är skönlitterära så de luras ju inte... men...

Hursomhelst, Blonde är ganska läsvärd. Man kan använda mycket av materialet i den som diskussionsunderlag när man ser de filmer Monroe var med i. Hittills har vi avverkat Don't Bother to Knock och Niagara. Knappt värda tiden de tog att passera på näthinnan, men diskussionerna efteråt blev bättre än jag tror de blivit utan Blonde.

Smashing Pumpkins: 1979

And we dont know
Just where our bones will rest
To dust I guess
Forgotten and absorbed into the earth below

Vad har jag gjort?

Ok, det var en väldigt trevlig fredagkväll i alkovansinnets skimrande stroboskopljus, men såhär när vardagen lagt sig som en kvävande kudde över mig igen undrar jag varför i helvete jag anmält mig som deltagare i ett mänskligt akvarie.

Det blir säkert bra.

Sakta återvänder ordningen

Såhär snart en vecka efter att jag hade en fest i min lägenhet börjar saker och ting återgå till sina vanliga platser.

En (av få) fördelar med att ens sociala kretsar åldras är att de saktar ner. Det var inte alls så mycket att städa upp som det var efter fester för femton år sedan.

Disken försvann snabbt tack vare diskmaskinen. Trasiga stolar och det som sorterats ut som sopor innan festen kördes till tippen. Panten pantades. Spyan på grannens cykel tvättades bort. Toalettdörren hakades tillbaks på sina gångjärn. De flesta ytor har torkats av. Nya köksstolar inhandlades igår på Emmaus Björkå, vita Myran-kopior. Fler än jag behövde, men de kan staplas någonstans.

Det enda (njae, nästan) som kvarstår är soffan på fel plats i. Det är medvetet. Jag ville experimentera: vill jag utnyttja rummets storlek och golvyta eller vill jag ha en mysig hörna. Nu kan jag svara, och det är som jag trodde: jag skiter väl i golvytan, jag vill ha ett hörn att försvinna i. Så snarast kommer soffan att åka tillbaks ut mitt i rummet, vänd mot natthimlen utanför fönstret, med ryggen mot vardagen.

Lycka

Hittade den här notisen på en annan blogg.

Helgedom? Räknas puben dit?

Eller sängen?

Eller onlinespel?

Hursomhelst, jag vet att det är en notis i en kvällstidning och alltså inte värd pixlarna som fick den att synas. Men den handlar ändå om något som många tänker på. Jag upplever till exempel ett socialt tryck som säger att det är underligt att inte vilja ha barn. Och andra lever med en önskan att skaffa barn men lyckas av någon anledning inte.

Min studiekompis N valsade mellan tillfälliga förhållanden år ut och år in. På väggen hade han ett fotokollage från sin uppväxt. En gång pekade han på ett fotografi och sa "Det där är min far. När den bilden togs var han yngre än jag är nu men hade redan två barn." Hans längtan hördes i rösten, och att hans liv var långt ifrån en situation där det skulle göras några barn gjorde inte saken bättre.

Vi pratade om det ibland. Han refererade ofta till en äldre manlig släkting som dött ensam i sitt eget bajs i en liten skitig etta. Det var enligt honom alternativet till att skaffa barn.

Efter att han fått som han ville och det gått några år sa han vid något tillfälle att han kunde förstå varför man inte skaffade barn. Att det fanns värden i det som han nu kunde se med andra ögon. Inte för att han ångrade sig - inte alls - utan för att han fått ett annat perspektiv. Jag blev glad, för vad han egentligen sa var att mina val inte var konstiga. Han minskade det sociala trycket på mig. Men han tog återigen upp ensamheten som en skrämmande möjlighet.

Ja, det är skrämmande. Jag är inte så rädd för ensamhet rent fysiskt, jag tror inte jag kommer att bli utan sociala kontakter eftersom jag har många intressen genom vilka jag träffar andra. Men jag är rädd för att inte ha någon som jag tycker om. Någon jag skulle kunna ringa mitt i natten om det behövdes. Och när jag är så gammal att jag inte kommer upp ur sängen och mina vänner är lika gamla eller döda, vem ska då hälsa på mig?

Men i helvete heller att det skulle vara ett skäl för mig att skaffa barn. Dessutom har man ju hört hur gamlingar - som har barn - klagar över att ingen hälsar på dom, så det är ju tydligen ingen garanti.

Enligt notisen är dessutom singlar lyckligast, "som har minst bekymmer för ekonomin". Jag får väl börja stoppa sedlar i madrassen så att jag inte blir ledsen när jag blir gammal.

Dead Can Dance - Dreams made flesh

Från This Mortal Coils skiva It'll End In Tears.

Postfest

Det blev en lyckad fest. Jag hade skoj, och det verkade nästan alla andra också ha. Till och med de som inte verkade så glada stannade kvar, så det var nog inte festen det berodde på.

De sista gick vid halv fyra. En av dom var P som jag lovat "sprit och saker som går sönder". Vid tretiden satt jag själv på den stol som krossades i boklavinen för några dagar sedan, och mycket riktigt föll den ihop under mig. Jag minns inte om folk skrattade, men det borde sett jävligt skoj ut.

Jag körde socialt bingo också, som jag snott från Västerås. Det är ju lite känsligt med lekar och skit på fester, folk kanske inte vill vara med eller tycker det är skittråkigt. Det här fungerade ganska bra, det var frivilligt men alla fick en lapp när de kom. På lappen fanns fem gånger fem frågor som skulle besvaras med ett namn på någon som var på festen. Alltså var man tvungen att prata med andra som man inte kände. Ganska bra eftersom det var mycket olika människor från olika håll. Det kanske hade gått bra ändå, men det var en enkel sak för folk att skämta om för att inleda ett samtal.

Lite flörtar la jag märke till, folk sjöng karaoke så öronen blödde och det kom några kompisar från förr. Vad mer kan man begära?

Kanske att slippa tvätta spyor från grannens cykel en bakfull söndag?

Hursomhelst: Datainspektionen ger ut ett gratis nyhetsbrev som heter Magazin Direkt. Det tar upp integritetsfrågor och kan beställas (eller läsas som pdf) härifrån.

Boklavin

Stön, sista delen av hyllsystemet jag jobbat på senaste månaderna rasade igår, ett par timmar efter färdigställandet, och tog med sig hyllorna under (såklart). 36 timmar innan folk kommer på fest.

Det ser ut som om böckernas tyngd lyckades förstöra min fina köksstol också, som stod kvar där efter att jag skulle nå upp och borra och skruva.

Med Ts hjälp gjordes genast en garderobsomorganisering (bara det ett stort framsteg) och nu är nästan allt fixat. Det blir att fylla bilen med saker som ska till tippen och stapla de sista hyllmetrarna böcker löst i garderoben, men sen kommer det att fungera.

Nästa vecka ger jag mig på den jävla väggen igen. Hyllorna ska upp om jag så ska stå och hålla kvar dom själv.

Young@Heart sing 'Fix You' by Coldplay

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down on your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Cubicle drama queens II

Ok, så det finns ett gäng från jobbet som ibland frågar om jag ska med ut på en öl efter jobbet. Några av dom yngre. Singlar och/eller med dåliga förhållanden. Och så jag, i ett förhållande så pass bra att jag kan gå ut på efter jobbet-öl utan att behöva börja förhandla om det en vecka i förväg.

En fredag var vi hembjudna till en i gänget, och där drack vi vin, käkade pizza och blev fulla som vanligt. Skoj, innehållslöst (eller menar jag kravlöst?) och avslappnat.

Men i fredags flippade plötsligt en snubbe. Drämde ölen i bordet och marscherade iväg. Tjejerna efter, "Vad är det? Hur är det?" Han ville gå till nästa ställe "Nu!". Ok, de följde med och jag satt kvar med en bekant jag av en slump sprungit på, och bad om ett sms när de fastnat på något nytt ställe, så att jag kunde komma dit. Det fick jag också, och tog mig dit.

När jag kom fram hade en av tjejerna gått hem och snubben var jävligt otrevlig och aggressiv, verbalt. Tjejen som var kvar var inte till någon hjälp, vi var dessutom alla rätt vingliga av alla drinkar och annat - som alltså vanligtvis inneburit mer skoj, inte mindre. Så jag höll mig borta och pratade istället med den bekant jag dragit med.

Under helgen får jag via msn höra att tjejen som gått blivit förolämpad av snubben, ungefär som jag alltså, och därför gått hem. Hon tycker det var trist, men eftersom hon inte jobbar kvar här längre betyder det ju inte så mycket, kanske.

Så nu sitter jag här och undrar om inte snubben ska komma och be om ursäkt. Och undrar om jag ska vara så storsint att jag tar upp frågan. Men ärligt talat tror jag att jag skiter i det. Jag har ingen som helst kontakt med dessa människor utom vid dessa sällsynt efter jobbet-öl, och den upplevelsen kan jag ha med andra.

Men när jag skriver ovanstående märker jag att jag tycker det är synd. Just för att det var skoj, innehållslöst (eller menar jag kravlöst?) och avslappnat.

Och jag känner igen mig i snubbens beteende. Jag jobbar fortfarande på det, och har en lapp i min plånbok där det står "Vi kan prata om det här imorgon!".

B-filmsmaskerad

Vad klär man ut sig till på b-filmsmaskerad? Förslagen hittills är:
* fotbollsspelare/cheerleader
* tomat med vassa tänder
* galen professor
* hulken
* cowboy
* Snake Plissken
* marsmänniska

Grattis Västerås!

Med tanke på mitt förra inlägg om service: både T och jag la var för sig märke till på vilket trevligt sätt vi bemöttes i Västerås av folk som jobbade i affärer och på restauranger. Hur kan det komma sig att det är sådan skillnad? Konkurrens trodde T. J framförde igår ungefär samma teori: att Malmö växt så mycket de senaste åren att om man skrämmer bort en kund står det ändå två i kö för att få betala. Vad vet jag?

Helgens familje- och släktträff gick hur som helst smärtfritt. Det var till och med skoj på födelsedagsfesten. Systrars strömlinjeformande kraft resulterade i att jag och syster Es partner var klädda i stort sätt likadant. Eller så var det för att ingen skulle kunna veta vem av oss som trampade värdinnan på tårna/kräktes i flygeln/slogs med den förlorade sonen/flörtade med kusinen eller vad som nu skulle kunnat hända om vi inte varit så otroligt väluppfostrade.

Västerås var nytt för mig. Smått och lugnt kändes det som, men större än de flesta svenska småstäder jag varit i. Några schyssta caféer och det gick att hyra dvd-film efter kl 22 en söndag kväll (Däremot gick det inte att se den på svärföräldrarnas dator...). Träffade dessutom en gammal bekant som jag sist såg när vi kravallade mot Världsbanken i Prag.

Service?

Alltså, jag tycker inte det är konstigt om folk skiter i hur det går för den affär de jobbar i, men hur de beter sig mot mig är rätt avgörande för om jag går dit igen.

JME-data i Malmö centrum är helt klart på listan över ställen jag inte går till igen i närmsta taget. När det är lågsäsong (typ 10.30 på förmiddagen) står det tre stycken i kassan och pratar. När det är rusningstid (typ lunch och 17.30) står där en - de andra går och rättar till skyltningen eller passar på att göra något på lagret. Kön växer men inget händer. Det är så jävla trist att stå i en kö och se på när kassapersonal väljer att göra andra arbetsuppgifter att jag hellre lägger flera timmar på att leta reda på en annan affär.

Att jag kom att tänka på det beror på att jag och t lyckades hitta en present (i en annan affär) till hennes farsa som har födelsedagsfest i helgen. Den fanns i Helsingborg och skulle levereras hit idag. I tisdags gick jag dit och kontrollerade att beställningen verkligen gått fram och fick beskedet att om inget oförutsätt inträffar kommer den till Malmö fredag eftermiddag. Vid lunch idag går jag förbi och frågar - och får beskedet att den kanske kommer imorgon.

- Men han som jobbade i tisdags sa att...
- Ja, det var synd, han vet nog inte riktigt hur rutinerna ser ut.

Vafan. Imorgon bitti åker vi tåg till Västerås.

Så nu får jag köra själv till Helsingborg och hämta den. Känns inte speciellt lockande. Jag är stressad som det är inför helgen.

Och vad ska jag säga i förhandlingarna inför nästa kontraktsperiod?

Wtf

Kan inte påstå att jag är nöjd med det här (ok jag hittade ett nytt test som producerade bättre grafik):

You scored as Kate. You're Kate! You're not really a bad person, you've just had some trouble with your past - what's a few lies, anyhow? You're a little secretive but let's face it ... what others don't know won't hurt them. Under all that, you really are a good person. You're ready to help even if it'll set you back a bit. Who is your "Lost" alter ego? created with QuizFarm.com

Det stämmer inte.

Fest

Jag gick på fest i helgen, det var skoj.

Nä just det, jag tänkte skriva om att jag lyckades fika med mitt ex. Efter kanske en månads mejlande med förslag hit och dit blev det äntligen av i lördags. Jag var nervös fredags kväll och lördag morgon, men som tur var hade jag tvättid så jag kunde "koncentrera" mig på det.

Fikan gick bra. Det var trevligt, och skönt att se henne nykter igen. Varandes nykter alltså - vi har setts ute på på pubrundor och sånt tidigare, men det var just sitta ner och snacka lite jag ville. Nu när jag för första gången har ett ex som jag faktiskt fortfarande tycker om. Det känns konstigt att inte ha någon som helst kontakt med en person man tycker om och som man faktiskt delat liv med i flera år.

Hon håller på att flytta ihop med sin nya pojkvän. Det lät bra.

Vi rörde bara vid jobbiga saker med fingerspetsarna, nuddade, men lämnade genast. Kanske någon gång. Jag vågade inte fråga om hon kunde tänka sig att ses igen. Eller så hann jag inte.

Kristallnatten

Idag är det nionde november och det är dags att gå i fackeltåg till minne av kristallnatten...

...1938, då nazisterna i Tyskland iscensatte en landsomfattande pogrom. Ett hundratal judar dödades, 30 000 fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades.

Det minsta man kan göra.

Det var bättre förr

Skönt att inte vara den enda som inte tycker det är bakåtsträvande att kritisera äcklet i nöjesmedia. Det är väl två läger sedan mobbnings-TV blev populärt i slutet av 90-talet - för eller emot - men nu har några kändisar blåst nytt liv i debatten genom att kritisera något program som heter Idol. Kjell Berqkvist inledde med ett öppet brev i Aftonbladet och Lars Winnerbäck vill inte köpa reklamtid av TV4.

Själv kan jag knappt titta på TV längre. Antingen är det hemmavideor där man ska skratta åt barn som faller och slår sig, eller bilolyckor och sjukt klippta polisvåldsdokumentationer eller någon av alla mobbningssåpor.

När jag pratar med folk om det här säger de antingen att de inte håller med om kritiken (ok) eller att "jag vet, men jag kan inte låta bli att titta." eller något liknande (inte ok). Hur illa jag än mått kan jag inte låta bli att tänka att jag ligger över medel vad gäller självrespekt.

Eller är det självgodhet?

Tja, om det är självgodhet så är jag självgod.

"...ungefär som att en rektor skulle försvara ett gäng mobbare eftersom han har femhundra andra elever som inte gör något åt saken." - Winnerbäck

Men jag vet inte, i Fråga Anders och Måns sa de att 30% hade sagt att de tyckte man skulle återinföra dödsstraffet i Sverige. 10.000 vuxna personer i Malmö röstade på Sverigedemokraterna. Jag orkar inte. Det känns mest som att man får försöka hålla sig undan och göra en flyktplan om ifall att det skulle bli ännu värre och man skulle hamna i trubbel.

Helvetet är andra människor.

Men nej, jag tycker inte på allvar att det var bättre förr. Skiten tog sig nog bara andra uttryck. Så: betyder det att min kritik mot äckelnöjesmedia egentligen bara handlar om smak?

Och jag skäms lite för att jag inte orkar...

Ungjävlar och vuxenjävlar

Jag hade lyckats förtränga att jag inte var bjuden på någon Halloween-fest så ungjävlarna lyckades skrämma livet ur mig när de ringde på. De fick den sista Herr Gårman-påsen från Berlin.



I år var de åtminstone bara två. Förra året var det ett helt gäng som hetsade varandra och nästan lyckades tränga in i min lägenhet innan jag lyckades använda en av dom som ett slags kravallstaket för att hålla dom ute.

I morse var cykeln luftad. Det gjorde inte så mycket, jag promenerade till cykelverkstaden på vägen till jobbet och pumpade där. Orsaken till sabotaget var nog att både jag och T ställt våra cyklar i porten istället för på gården. Jag gissar att det var sophämtarna. Dom har åtminstone anledning att irriteras.

I varje fall bestämde jag mig för att bjuda till egen fest istället, om några veckor.

Och jag har gjort ett nytt försök att få till en träff med mitt ex. Får se om hon lyckas svara den här gången.

Sen undrar jag vad meningen är med motion om man blir så trött att resten av dagen går åt till att ligga i soffan, och nästa två dagar till att stappla fram med träningsverk?

Och så tioårsjubileum från en gammal högskolegrupp? Jag känner kanske igen fem namn på listan men minns knappt något av dom. En träffar jag fortfarande någon gång om året. Ska jag dit? Ska jag åka ut till ett hus på landet och bli full med en grupp människor jag inte känner? Självklart.

Time moved so rapidly, I had no hope
of keeping track of it
I thought of my friends who had died of exposure
And I remembered other ones who
had died from the lack of it
- Darker with the Day Nick Cave

Kasta hunden här

Uadeleualeuauealeaeu

När det är trist, kanske på jobbet strax efter lunch, kan detta visa vägen!

Ärtsoppa

Har köpt världens största stearinljus och vill sitta ensam och titta på det, nu när det äntligen blivit mörkt om kvällarna.

Men jag vet att det inte är bra i längden, så jag ringer en kompis och nu har jag bara trekvart på mig innan jag måste gå och dricka en öl och snacka lite skit. Det är nog nyttigt.

Det var gårdsdag i helgen. Jag har fortfarande ont i ryggen. Bättre idag dock. Men jag missade veckans badminton. Jag missar fan hälften av gångerna. Hoppas inte min jävla motspelare som alltid vinner tröttnar på mig, för jag uppskattar verkligen att jag äntligen hittat någon slags motionsverksamhet som jag kan tänka mig fortsätta med.

Varför är det nästan bara gubbar som spelar badminton?

Öh.. var är jag?

Jag drömde att jag fick en lägenhet i Barcelona. Tror det var en tvåa. Barcelona var lite mer solsemester-aktigt än i verkligheten, och placerat i mitt vanliga "dröm"-Europa.

Det hade inte suttit fel faktiskt.

Ternheim igen

Har lyssnat en del på Anna Ternheims nya skiva. Inte så dum faktiskt. Jag har mest lyssnat på den akustiska skivan. Ett par riktigt bra låtar tror jag. Jag känner mig lite osäker på vad jag egentligen tycker, för den förra skivan tyckte jag otroligt mycket om - ända tills jag såg henne live. "En mer självbelåten och -upptagen person har jag sällan sett, ens på en scen" tyckte jag då, så starkt att jag inte kunde släppa de negativa känslorna när jag lyssnade på hennes skiva. Så nä, jag kommer inte att gå och titta på henne live igen, men skivan är faktiskt bra.

Jag såg Ane Brun i samma veva, minns jag. Det var tvärt om: inte riktigt lika bra låtar, men en mycket skönare person på scen.

Warum bist du so müde?

Maj:
Projektledare/uppdragsgivare (P): Här är listan över vad som ska vara klart i mitten av augusti.

Jag räknar på denna beställning av standardmaterial (vilket kanske P borde gjort?) och meddelar resultatet:

Jag (J): För att detta ska bli klart krävs det att fyra personer jobbat heltid med det.
P: Jaså? Ja då tar vi in en och en halv till. Och gör det lite snabbt, så får vi rätta till eventuella småfel i efterhand.

Under maj, juni och augusti ändras förutsättningar och innehåll i beställningen flera gånger. Material levereras ofullständigt och P har ingen kontroll på var olika delar av beställningen befinner sig.

Augusti:
P: Vad mycket det är kvar att göra - vi får verkligen prioritera hårt.
J: Men det är skoj att se att min prognos stämmer nästan exakt.
P: Ja, det är förstår bra...

September:
P: Det är så många felrapporter kring materialet - vi får ha ett möte med supporten.
J: Ok.
Supporten (S): Ja, det är fel här och här.
J: Jaså, bara det, ja, med tanke på att vi gjort allt snabbare än vi normalt borde, för att hinna till er orealistiska deadline så är det ju faktiskt ganska lite fel.
P: Ja, men sen skulle jag vilja att det såg ut såhär och såhär, och inte som det sades i beställningen.
J: Ok, då sätter vi igång med denna tilläggsbeställning.

Oktober:
VD: Varför är det så många fel i materialet du levererat? Det får du rätta till utan betalning.
J: Vad är det för fel?
P: Jag vill att det ska se ut såhär och såhär, och inte som det sades i beställningen.

Så i eftermiddag är det möte och jag tänker: förutom att jag gör halva P:s jobb ska jag rätta till konsekvenserna av den dåliga planeringen och de felaktiga prioriteringarna utan att få ersättning för det.

Hippiejävel?

You scored as Hippy. Hippy 63% Goth 50% Slut 50% Preppy Girl 44% Nerdy Girl 38% Popular Bitch 38% Athletic Tomboy 38% Loser 6% What type of girl are you?!! created with QuizFarm.com

Då hade jag hellre varit goth-slut.

Mycket hellre.

Handelsministern inspirerar

Jag klipper detta från DN:

Handelsministern Maria Borelius uppger att hon anlitade barnflicka svart eftersom hon annars inte skulle haft råd.
- Jag är fyrabarnsmamma och har drivit eget företag. Det hade aldrig fungerat annars, förklarar Borelius för TT.

Det låter ju vettigt.

Nu klarar jag i och för sig att försörja mig själv - för tillfället - men jag har flera bekanta som av olika orsaker inte klarar sig. Därför hjälper jag dom fuska till sig bidrag så att de kan använda de få pengar de har till sina höga hyror.

Det hade aldrig fungerat annars.

Tack, Sveriges handelsminister, för ditt moraliska stöd.

edit: Jag ändrade jämförelsen från stöld till bidragsfusk.

Talk Talk - I believe in you

Håller än.

Vad gör Mark Hollis idag?

Ännu en gubbe på tippen

Fredrik Ekelund har sällat sig till svinen i ett ovanligt kortnäst debattinlägg i Sydsvenskan. När jag läste det satt jag hela tiden och väntade på att han skulle bemöta sina gamla arbetskamraters gubbmentalitet, men icke. Han håller med.

Men:
1. Kriminaliteten har inte ökat. Däremot har skrämselpropagandan i massmedia (Efterlyst, Sydsvenskans hetsreportage om invandrargäng i Rosengård, kvällspressens allt råare våldssnask) ökat vilket i kombination med säkerhetsindustrins och polisens PR-kampanjer ökat mångas allmänna rädsla för... tja, allt som rör sig utanför lägenheten. Vilket gör att de tror att kriminaliteten ökat och därmed tycker att en allt större övervakningsstat är något som är positivt.
2. Kriminaliteten är liksom för femtio år sedan högst i de grupper med mest ekonomiska problem - i den gruppen är idag de med invandrarbakgrund överrepresenterade. För femtio år sedan hade Ekelund skrivit om hur hemska ungarna i /infoga valfri arbetarstadsdel här/ var.
3. I samtliga Ekelunds tre exempel är det invandrare - inte svenskar - som är brottsoffer, och som uppenbarligen inte skyddats av "samhället".

För femtio år sedan fanns det också gäng som gav sig på andra av den enda anledningen att de kom från andra kvarter. Lösningen på det var inte då - och är inte nu - att sätta högerpopulister i de politiska fösamlingarna.

Och den skötsamhetskultur Ekelund talar om har han och hans kompisar tagit ett stort steg bort från när de sållat sig till Sverigedemokraterna och SPI - båda hatgrupper på yttersta högerkanten som saknar alla de arbetarrörelsens värden som Olle Svennning påminner om : tolerans, jämlikhet, humanism och påtaglig antifascism.

Det är inte "invandrarna" överlag som saknar skötsamhetskultur - det är Ekelund och hans kompisar som blivit gamla trångsynta och bittra högergubbar.

Haha, jag ska fan slänga hans urtrista böcker i soporna när jag kommer hem. Så mogen är jag.

PJ Harvey - Man-Size

En gammal goding. PJ Harvey var den första kvinnliga artist jag hittade som uttryckte samma råa... uttryck... som alla de manliga artister jag lyssnade på.

Ewing Family Stone

Första ölen 17:30 efter jobbet igår. På något sätt hamnade jag på Restaurang Möllan där Ewing Family Stone spelade. Lika skoj som alltid, om man nu inte råkar vara halleluja-religiös själv, då kanske man skulle ta illa vid sig. Inte för att jag skulle bry mig.

Lite "trött" idag. Måste nog sova lite middag så jag orkar med veckans motion sen.

Idioter

Äntligen orkade jag leta reda på denna av Gunnar Lundkvist:



Jag vet att Galago gav ut den som affisch nån gång sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Om någon vet var man kan få tag på ett exemplar så säg gärna till.

När jag letade hittade jag för övrigt även denna:

Fight club

Häromnatten vaknade jag kl 04 när min kära moder slog mig på käften i en dröm. Ok, jag knuffade henne lite, men den högern var inte att leka med. Inte den blicken heller...

Jag tror helt seriöst att en av anledningarna till att jag drömde detta var att jag för några dagar sedan läste det här av Sandra Gustavsson.

Boksortering

Tar ett nytt tag i arbetet med att sortera mina böcker. Det får bli någon slags pragmatisk kompromiss antar jag. Prosa och lyrik, utländsk och svensk och barnböcker klumpas ihop. Jag har kommit till "K". Som i Kafka, Kandre och Kundera.

Värre blir det med facklitteraturen men jag tänkte använda bibliotekens klassificeringssystem som grund. Malmö högskolas Librarian on duty har redan rett ut några frågor hehe.

Hade skoj i fredags på Tomboys Regnbågsfest. Jag och T lyckades vara skitfulla bägge två utan att någon (läs: jag) blev sur. Jag tror jag gjort lite framsteg och det känns bra.

Har laddat hem nya MSN Messenger bara för att folk tjatat om att dom inte kan det ena och jag kan inte det andra. Har hittills använt Trillian för att slippa ha både Messenger och ICQ igång. Och den där funktionen som visar vad man lyssnar på är så exhibitionistiskt lockande att jag också gått över från WinAmp till Windows Media Player. Jag får knyta anti-Microsoft-näven i byxfickan i fortsättningen.