Hemma

Ja, bilderna nedan får väl illustrera min road trip. Jag fick vad jag ville: se fjordar, berg och vattenfall. Och längta hem. Det var länge sen, och skönt att göra.

Nu är jag hemma, har fått lite jobb, har inte svårt att sysselsätta mig.

Idag sålde jag första delen av min skivsamling till Antikvantis grannar, skivaffären. Då & då heter den. De skyltade en hel vägg med bara skivor från mig. Jag log och grät en skvätt. Fortsätter med nästa del om någon vecka. Det de inte ville ha funderar jag på att skänka bort, tror inte jag har lust att behålla det.

Däremot behåller jag mina Crime + the City Solution-skivor tills jag hittar dom i digitalt format. Vem hade trott att det skulle vara så svårt? En del har jag hittat, men inte Shine och The Bride Ship.

Tack Mr and Mrs Nigel

Jag fick tillbaks min depostition på drygt åtta tusen för hyrbilen i England som Mrs Nigel körde på. Även om hon och hennes man (Nigel) var vänliga på det där brittiska sättet och inställsamma och förstående kändes det osäkert om det skulle leda till att depositionen kom tillbaks till mitt konto.

Men det gjorde det \o/ :)

Kanske kan fira det med ett nytt paraply?

Sentimentalitet

Jag är nog den mest sentimentala människa jag känner. Jag blir sentimental när jag ser detta fotografi som bara är en månad gammalt...

Flykt

Jag såg en lapp i korridoren på jobbet. Den handlade om ombyggnad av kontoret. Bland annat ska rummet jag sitter i försvinna. Det finns en plan för hur folk ska flyttas runt mellan rum under tiden ombyggnaden sker. Men inte för mig. Jag får "sitta någonstans i huset".

Imorgon är det stor städdag med efterföljande pizza. Jag tänker stanna hemma och packa inför Gotlandsresa.

Jag köpte biljetter till Damien Rice i Köpenhamn men nu vet jag inte vem jag ska gå med.

I helgen bjöds jag av T in på en parfrukost på Kallis. Det var varmt och härligt. Men jag skrev parfrukost av en anledning. Jag förstår liksom inte varför hon gör en sådan sak när hon för det mesta har en sådan anti-parig attityd. Det har jag till viss del också även om jag inte är så verbal med det, och bland det som mest av allt ger mig gåshud finns sådana fenomen som parmiddagar.

Nåja, snubben var ju trevlig, det är inte det det handlar om. Bilden jag har kvar är när de två tjejkompisarna lutar sig över ett korsord och vi - deras respektive - tittar förvånade på varandra och undrar vad vi nu ska prata om...

Jag lyckades överleva en dagsutflykt med föräldrarna också. Morsan fick en valfri utflykt i födelsedagspresent och valde Louisiana. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Cindy Sherman och var mest stressad hela tiden inför risken att explodera. Men det gick relativt bra. "Det roligaste jag gjort på mycket länge" sa hon, och det var ju det som räknades. T var med så det var ju också en sorts paraktivitet. Jag tror mina föräldrar tycker om att leka familj, och det blir nog också en mer lättsam stämning när T är med.

Avgasröret verkar ha börjat lossna igen.

Alla dessa beslut

Jag har hamnat i en situation där jag måste besluta mig om jag ska slänga bort en otrolig massa pengar på en verksamhet jag länge velat ägna mig åt. Det finns massor av minus och plus och jag måste väl så småningom bestämma mig för något, men det är besvärligt. Att fatta beslut. Att bestämma sig. Jag trodde det var det man hade andra människor till.

I kommer det att bli en massa spelspelande på lördag, med föreningen. På kvällen kanske öl och musik på Barbros när Camillas band Donkeyshot spelar där.

Nästa vecka blir det helg i Ts stuga för att fira hennes födelsedag. Funderar på att ta med karaoke-grejorna för att hennes kompis ska bli glad. Till helgen mammas födelsedagsutflykt till Louisiana.

Några helger framöver blir det Explosions in the Sky på Debaser om jag är i stan. Bästa sättet att skaffa hörselskada.

Sen kanske några dagar på Gotland med T, om det går att pussla ihop.

Se så mycket annat det fanns att tänka på ;)

Och så har jag fått en stor röd finne mitt på näsan. Det känns som när jag var fjorton och de kallade mig Rudolf med röda mulen igen.

1 maj

Min pseudorevolutionära heder är återställd - snuten visiterade mig.

Brunch

Simon nånting-strasse i friedrichhain var en enda rad av kaféer med Brunch i solen. Bilden har iofs inget med saken att göra.

Grön Öl

Berliner weisse mit schuss heter öl med waldmeistersirap. Sånt har dom här i berlin. Det är för sött. Men det är bra att vara här.

Skurup

I min desperata jakt på något att göra imorgon läser jag på Skånetrafikens turistinformation om Skurup att "Sveriges sydligaste skidbacke fanns under 80- och 90-talen i Skurup".

Hemma

Äsch, batteriet tog slut i telefonen och de hade ingen riktig elektricitet på hotellet, bara någon slags dockhus-kontakter.

Southampton verkar vara ett rätt trist ställe faktiskt. Vi frågade några invånare "Vad tycker ni vi ska göra här i Southampton?" och dom kunde inte heller komma på någonting.

På vägen tillbaks till Heathrow körde vi om Brighton som verkade mycket trevligare vid en första kort anblick. Så då fick vi parkeringsböter...

Jag ser nu också att jag inte nämnt att två timmar efter att tjejen på hyrbilsstället frågade "Vill ni ha heltäckande försäkring?" och jag svarade "Nej!" blev vi påkörda bakifrån av Mrs Nigel med man (Nigel). Även om det var deras fel antar jag att jag aldrig kommer att få tillbaks den ganska stora deponerade självrisken.

Hursomhelst blev det en lagom bisarr resa med allt från Stonehengebesök över trafikolycka till månförmörkelse och årets första uteservering.

Varför inte?

Jag åker till Southampton över helgen. Varför inte? Wikipedia har fyra punkter under "kultur i Southampton": en lista över pubar, en annan lista över pubar, the gay community och the Polish community.

Oemotståndligt.