På dagens sydsvenskanframsida och i nätupplagan kan man läsa stort om hakkors på plakat i demonstrationen mot Israels övergrepp. Det intryck man får är att det i demonstrationen gick folk och propagerade för nazism. Jag gick i demonstrationen, men såg inget sådant, men blev naturligtvis nervös ändå. Jag skrev därför ett brev till den undertecknande journalisten:
Jag undrar specifikt över följande citat ur din artikel:
"När en kvinna försökte hindra ett barn från att bära ett plakat med ett hakkors och en israelisk flagga blev tongångarna höga."
Fanns det något mer på plakatet? Fanns det exempelvis ett likhetstecken mellan hakkorset och den israeliska flaggan? Vad var plakatets budskap? Var det att nazismens judeförföljelse var bra, eller att israels syn på palestinier kan jämföras med nazisternas syn på judar?
och fick följande svar:
Det fanns ett likhetstecken mellan flaggan och hakkorset. Det
framgick i Sydsvenskans rapportering i lördags med bild. Men kunde
naturligtvis ha förtydligats i dagens artikel också.
Förtydligats? Det finns följdartiklar med intervjuer med poliser om huruvida det var kriminellt eftersom hakkors = hets mot folkgrupp. Som om det är själva symbolen som är kriminell. Som om en antinazistisk affisch med ett överkryssat hakkors skulle innebära hets mot folkgrupp. Som om liberalernas liknande av Stalin med Hitler innebär hets mot folkgrupp.
Det är precis lika lågt som man kan vänta sig av Sydsvenskan. Det som möjligen förvånar denna gång är hur
dumt, i betydelsen ointelligent, deras resonemang är.
Sydsvenskans journalist skriver
här att
Det förefaller något förvirrande att det ena dagen är förbjudet och nästa dag tillåtet?
Hoppas hon har någon som väljer tandkrämsmärke åt henne.
Men Sydsvenskan stannar inte där. Folkpartiet och andra liberaler, dit Sydsvenskan räknar sig, har ju sedan länge gjort sig kända som några av de mest inbitna arabhatarna och mest okritiska Israel- och USA-vännerna. (Kanske på grund av sina kopplingar till kristna fundamentalister?) Per T Olsson tycker i
en av sina krönikor, där han argumenterar för att det är staten Israel som är utsatt för angrepp (underförstått att Israel inte ockuperar något land och att det är ok att skapa stater för vissa där det redan bor andra), att någon som säger att
...om Förintelsen inträffade så måste Europa ta konsekvenserna och att det inte är Palestina som skall betala priset. Om Förintelsen inte inträffade måste judarna återvända till varifrån de kom.
är antisemit. Jag är övertygad om att den som är intresserad av att argumentera för att förintelsen skulle vara en lögn har mycket grumliga åsikter, och jag har ingen som helst anledning eller avsikt att försvara det. Men själva grunden till konflikten synliggörs bra i citatet: staten Israel bildades av Storbritannien och USA - vinnarmakterna efter andra världskriget - som en utpost i Mellanöstern, motiverat inför offentligheten av förintelsen. Vad hade palestinierna med förintelsen att göra? Varför skulle sionisternas stat placeras i deras land? Varför inte i Wales? Varför inte i Danmark? Varför inte i Wisconsin?
Men det är ju, i liberalernas ögon, skillnad på folk och folk.
Det förefaller något förvirrat.
En rubrik på text-TV härom dagen löd "Israeliska soldater gick över gränsen". Det gjorde de faktiskt redan 1948.
Per T Ohlsson avslutar sin krönika med följande, som han tycker, utmärkta citat:
Att kritisera Israel är inte antisemitiskt¿ Men att välja ut Israel för smädelser och internationella sanktioner – utan att det sätts i proportion till någon annan part i Mellanösternkonflikten – är antisemitiskt, och att inte säga det är ohederligt.
Tja, vi kan jämföra med några andra parter: Afghanistan, Irak, Palestina. Vilken sida är utsatt för mest smädelse och internationella sanktioner?
Och ohederligt? Jag påminner om hur Sydsvenskan aktivt fick det att låta som att det gick folk och propagerade för nazism i demonstrationen mot Israels terror. Snacka inte med mig om hederlighet era falska jävlar.
